Ambassadör Bachman inledde med att tacka Handelskammaren för dess goda arbete och önskade nyvalde ordförande Gösta Ärnborg lycka till. Handelsrelationerna är den positiva delen vad gäller de bilaterala relationerna mellan Sverige och Israel men tyvärr är det inte ambassaden som ansvarar för den utan det är, under de senaste 18 åren, handelsavdelningens chef Roberth Friedman.

Bachman gläds över att det går så bra på handelssidan och att det finns ett så stort intresse och utbyte på tech-sidan men han är däremot inte så glad över att det konsekvent används två olika språk från den svenska politikens sida.

Mycket händer på handelssidan – Volvo, Ericsson, Klarna, H&M och IKEA är endast några av alla de svenska företag som verkar i Israel. Det fungerar utmärkt – det är på den politiska sidan som sakerna inte alls fungerar.

Ambassadören har nu varit i Sverige i fem år och åker hem till hösten. Han säger att han förvånades över hur Israel behandlades i det offentliga rummet då han kom till Sverige första gången. Det finns ett sorts överenskommet socialt klimat och att avvika det allra minsta från detta är svårt, till och med i små sociala sammanhang. Det stämmer inte överens med den pluralism och liberalism Sverige så gärna annars vill förmedla. ”Israel blir ständigt demoniserat i Sverige och det handlar inte om paranoia när regeringen, kyrkan och media är efter dig”, säger Bachman. Detta har även lett till att Sverige nu för första gången börjar allvarligt ifrågasättas i Israel.

Många tror att erkännandet av Palestina är problemet, men det är det inte. Ambassadören berättar att han haft ett längre möte med statsminister Löfven angående beslutet. Vid mötet framfördes åsikten att man inte kommer döma Sverige för det demokratiska beslutet utan istället bedöma Sverige utifrån hur arbetet på marken utvecklar sig. Resultatet vet ju tyvärr alla om idag, det har endast blivit värre.

”Vad som är djupt oroande är att det i princip inte finns någon opposition”

Samarbetet mellan opposition och regering i Sverige är bättre än vad den är inom koalitionen i Israel. Palestinaomröstningen var en teknikalitet och protesterna som följde handlade huvudsakligen om tekniska aspekter. Grundfrågan – är det här bra eller dåligt för fredsprocessen, diskuterades inte över huvud taget.

– Vi har fortfarande bilaterala relationer. Den 8:e maj åker chefen för svenska UD:s mellanösternenhet, MENA, till Israel. Erkännandet var inte en så stor sak som man skulle kunna tro, däremot är uttalanden som det om ”utomrättsliga avrättningar” enormt stort. Mitt i en terrorvåg är det detta vi möts av. När Israel försvarar sig självt mot knivhuggande terrorister blir vi anklagade för ”utomrättsliga avrättningar”. Vad Israel än gör så gör Sverige det till något negativt. Man anklagar offret – Israel – för palestinsk terrorism. När vi begraver våra döda anklagar Sverige oss för ”utomrättsliga avrättningar”.

Man står på säker mark om man väljer att attackera Israel. Skulle man vara resonlig eller till och med försiktigt positiv går man in i ett minfält – och ingen politiker vill gå in i ett minfält. Sveriges FN-ambassadör levererar vansinniga anklagelser mot Israel med nämner inte ens paletinsk terrorism. Samtidigt som USA försöker fokusera på andra, mycket värre, konflikter i världen väljer Sverige att framföra ett tal där lejonparten handlar om konflikten mellan palestinierna och Israel.

Det talades från svenska UD om hur EU-länderna i Unesco bröt ”mot konsensus” i samband med omröstningen den 2 maj 2017 då Sverige röstade ja till ännu en anti-israelisk resolution. Faktum är att det endast var Sverige som bröt mot denna konsensus då det var det enda europeiska land som röstade för förslaget.

Israel är en minoritet vilket i Mellanöstern betyder att man bli jagad. I dag är vi dock en stark minoritet som kan försvara sig. För Israels grannar betyder det att det blir både kostbart och kännbart om man försöker ge sig på landet. Det kan på många sätt liknas vid den svenska försvarsdoktrinen som man i så många år uppbar gentemot Sovjet.

– I Sverige har Staten Israel haft lite av en resa – från att bli idealiserad av socialdemokratin till att bli demoniserad. Idag är det många som inte ens vågar träffa mig eftersom det ”kommer vara dåligt för min karriär”.

Det skiljer mycket mellan handel och politik vad gäller Israel. Vi kan bara hoppas på att det svenska sättet att bedöma Israel även politiskt blir lite mer nyanserat i framtiden och att svenska regeringar i alla fall försöker förstå Israels verklighet.

Artikeln är en sammanfattning av ambassadör Bachmans anförande.